När jag lyfte denna fråga med en politiker fick jag svaret att nej det ska inte finnas i Sverige, det är mord, man får inte ta någon annan persons liv. Och så är ju fallet, man får inte ta andra människors liv varken om de nu vill det eller ej. Men min uppfattning är att när man rakt upp och ner säger NEJ, NEJ och åter NEJ så tar man ifrån individen den lilla rätt den har kvar att få bestämma över sitt egna liv i slutskedet. Är detta respekt?, att i vissa fall helt ignorera en persons önskan. Självklart är detta mycket svåra beslut och man har även en oro över att det skulle missbrukas osv .Jag tror att om läkare,politiker och andra personer av vikt helt ska få bestämma detta så tar man bort den värdighet och stolthet varje individ borde få känna över sitt egna liv. Självklart handlar detta om en lång process där man ska vara "frisk" när man på ett eller annat sätt via papper hos advokat eller jurist "vad som nu kan krävas" intygar att man vid obotlig sjukdom och kanske efter en viss tid ska få ha rätten att besluta att man vill ha Aktiv dödshjälp. De få människorna som ofta ber om detta när man tittar på andra länder är väldigt sjuka och många har kommit upp en del i åren. De har genomgått alla operationer/behandlingar man någonsin kan prova men inget biter. Många kämpar sig ändå kvar vid livet så länge de mår ok eller tom till sista andetaget tas, människan är en fighter från grunden. Det jag pratar om är de sista veckorna kanske månaden då många människor inte kan röra sig mera utan bara är liggandes, då det enda de lever på är dropp och smärtstillande. Snälla fråga er själva, är det att få gå bort med värdighet?.
Hörde både Läkare och Politiker prata om att respektera livet - att hålla människor vid liv så länge som möjligt, det är deras jobb. Respekt för mig kan vara något annat- att lyssna och respektera mig som individ och låta mig få bestämma hur jag vill avsluta mitt liv.
Man ska veta att detta är ju en process med många inblandade för att man ska vara säker över att individen vet vad den ber om. Det handlar om allt från läkare, psykologer till anhöriga.
Jag fick en gång till svar- Sylvia tänk dig att en människa får beskedet att den har cancer, den blir deppig och vill inte leva mera så den ber om Aktiv dödshjälp, vore det rätt? Nej absolut inte svarade jag. Därför krävs det klara regler för hur allt ska gå till väga. Antagligen har individen redan gått igenom alla behandlingar, medicinkurer el operationer som bara går, om man efter det bara har negativa svar så ska man kunna få begära att senare få hjälp via Aktiv dödshjälp. Då har man ofta haft lång tid på sig att tänka genom beslutet. Då blir det upp till läkare och psykologer osv att avgöra om individen borde kunna få denna hjälp, och inte bara är deppig, eller är psykiskt sjuk.
Det finns en sak jag är övertygad om och det är att vill någon ha hjälp med detta när det inte är tillåtet i Sverige så kommer folk att åka till något annat land där de kan få hjälpen. Frågan vi bör ställa oss återigen är- Är det värdigt?? Har vi då visat den individen respekt??
Efter att både ha jobbat med människor som är i slutskedet av sina liv men också suttit och hållit nära anhöriga i handen när individen tagit sitt sista andetag och som inte haft en större önskan än att ha fått Aktiv dödshjälp 2-3 veckor tidigare är vad jag grundar min uppfattning på. Fanns rättigheten nu så skulle jag själv skriva på ett sådant papper för jag vill känna att jag styr över mitt liv även i slutskedet och jag tror många med mig skulle vilja göra det.
Lyft frågan igen för individens valfrihet.
Med all kärlek
Sylvia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar