Begravning ska innehålla både skratt och gråt

Idag är det fredag, vilket alltid är skönt. Det betyder en lugn kväll, god mat och Let´s Dance hihi. Som sällskap över helgen har vi fått syrrans pojkvän Robin på besök. En riktigt trevlig och rolig typ...... 


Denna dag har förövrigt gått i sorgens tecken. Vi har varit på begravning vilket inte är det roligaste man kan göra,  men jag tror på att visa respekt och av den anledningen bör man alltid gå. Jag går inte dit för att sörja bortgången utan för att hylla personens liv. 
Självklart gör man det med en tung känsla, men jag tror verkligen att det är viktigt för hur vi ska minnas personen i resten av våra liv. Att hylla livet och inte fastna vid bortgången. Samtidigt kan jag tycka att människor som går bort oftast pga ålder och som har haft ett bra och rikt och friskt liv är det ganska fridfullt att få ta ett farväl av. Det gör att man uppskattar sitt egna liv ännu mera. Desstovärre är det att se svårt sjuka, unga eller väldigt nära gå bort såklart.


Min pappa lärde mig att detta var livets gång och hakar man upp sig för länge på att man inte vill att det ska vara så här, så går man istället lätt miste om att leva sitt egna liv. Han hade verkligen en poäng där.Vi vet att det gör ont, men också att allting har en mening. Frågan är bara hur länge det tar innan vi förstår varför just detta skulle hända.

Men när man väl förstår och då man kommer i det läget att man bara kan säga AHA, detta var anledningen till det som skedde, är det oftast en lugnande känsla. Nu säger jag inte att alla tycker så här eller att man alltid känner så. Men ibland kan man göra det. Det beror lite på hur man väljer att se och bemöta livets utmaningar.


Jag ville hylla dagens person genom att ha en svart klänning i lite coolare stuk för det är den avlidne för mig. Samt ville jag se neutral ut och med så änglalikt hår som möjligt dock utan lockar. 

Ja ni kära vänner, en sak är säker. Man tar lätt livet förgivet, lite skrämmande när man tänker efter. När Pärleporten spelades upp i kyrkan idag satt jag och tänkte på vad skulle hända om jag förlorade tex min syster imorgon? Vad skulle hon veta om vad jag tycker och känner för henne? Skulle hon veta att jag älskar henne över allt annat?  Jag kunde se mig själv stå och läsa talet på hennes begravning (brukar bli min uppgift) säkerligen därför att jag älskar att göra det. Dels för man kan göra varje individs avslut unikt och värdigt men också för att förtälja individens livshistoria både för individen själv (själen iallafall) men även för hela församlingen. 


En bra begravning ska man kunna gå ifrån med både skratt, tårar och många härliga minnen i bagaget. Det är min syn på det hela iallafall. 


Med detta önskar jag er en trevlig Fredag.


Puss & Kram


Jag