Välmående hästar och mindre pengar. Det kallar jag att vara djurvän.

Hej och hå! 
Hoppas ni har det bra. Själv sitter jag här och laddar för en viktig dag imorgon. Kanske inte med så många skratt men trots det väldigt viktig. 
Hade en "debatt"ikväll på fb som handlade om varg jakt men även om jägare i allmänhet. Jag kan se båda sidor. Jag är djurvän av högsta grad och det visar jag genom att vara jägare dock inte så aktiv nu. Men jägarexamen har jag. Men när man satt där och talade om djur och att ta hand om djur så kom jag och tänka på en resa jag gjorde till Kreta. Här ser man ofta djur som lider och har det väldigt svårt. Även om jag nu gärna har katter och hundar runt mitt middagsbord på restauranger utomlands så är det klart att inte alla uppskattar det, så man får inte ge dom mat :-) 


Men sist jag var på Kreta så skulle jag ut och rida en dag. Vilket jag älskar. Men även här är man van att se väldigt slitna, magra hästar som de använder på tok för mycket för att dra in pengar. Men denna gång var annorlunda. Mitt ut i ingenstans hade en tysk kvinna flyttat ner och skulle gifta sig med en Grekisk man. Mycket trevliga båda två. Hästarna hade alltid varit hennes liv, och det märktes för hon var noga med foder, vilka som red, hur ofta de fick ridas samt så hade hon startat upp en liten ridskola där. Helt otroligt uppe i bergen bland oliv odlingarna där inget finns typ. Hon berättade svårigheterna med att just ha djur i Grekland då väldigt många hade en dålig syn på djur och djurhållning.  Men här kommer några bilder från den dagen iallafall.

Och ett nytillskott:-)

Det charmiga med detta par var att de inte bara brydde sig om sina hästar och om att de unga på ridskolan skulle få lära sig värdet av djur. De hade också öppnat upp ett fik på dagen som var restaurang på kvällen. Allt för att få människor att komma dit och se hur underbart det är med djur. Så vi som var nere tyckte det var en bra ide att försöka gynna dom och visa vår uppskattning så vi bjöd med ett svenskt par vi mötte på planet ner så gick vi alla fyra och åt en supergod middag. Den kärlek de la ner på middagen och servicen var helt otrolig de tom kom och hämtade och körde dig dit du ville helt fritt vid både ridturer och middagar.

Ni som har varit runt i Grekland (vilket nog är de flesta av er)vet säkert att bra ställen för barn att leka på är det väldigt ont om. Även det ville detta par göra någonting åt. Det är svårt att se hur lekplatsen ser ut i bakgrunden men det är den bästa bild jag har. Jag kan säga att den var bättre än många lekparker i Sverige, och allt detta var möjligt att skapa för de hade en sådan kärlek och engagemang för dessa djur, och att barnen skulle ha en fri park att leka i.

 Hon får då för tillfället kallas fru Tyskland då jag inte minns hennes namn. Men veckan efter att jag lämnade Kreta så skulle de gifta sig iallafall. Vilket var fruktansvärt tråkigt att missa, för detta är människor jag verkligen ser upp till. Som bygger på sina drömmar bit för bit även om inte pengarna finns, och som sätter djur och människors bästa i första hand.


Jag hoppas snart kunna åka ner igen och då ska jag självklart försöka hitta och besöka detta ställe igen. Jag hoppas de finns kvar och att de lyckats genomföra allt de drömde om.  De förtjänar den lyckan.


Detta är ett sätt att verkligen leva livet på. Kanske inte ett sätt jag själv skulle välja just vid denna tidpunkt i mitt liv. Men som jag tidigare nämnt så kommer denna Tyska kvinna alltid förbli en "förebild" på att ingenting är omöjligt, bara olika svårt:-)


Nu är det dags för mig att gå och sova och drömma mig bort till varmare ställen. Detta blev ett skumt inlägg jag vet men ibland är tankarna och ens tacksamhet hos någon helt annan person vid en annan tidpunkt.


Puss o kram
Jag