Hej kära vänner! Idag känner jag att jag har både orken och lusten att skriva av mig om gårdagens händelse.Med andra ord kommer jag att skriva om LIVET. De flesta av er har säkert läst i NT eller Folkbladet, möjligen sett på 24 NT eller befunnit er på Rosen igår kväll och vet då att vår Ledamot Åke Bjerselius fick en dubbel hjärtinfarkt under sammanträdet. Det kändes så overkligt men jag vill ändå skriva av mig mina upplevelserutan utan att gå in i detalj.
10Min innan sammanträdet träffade jag på Åke och Åke i foajén (ja FP har också en Åke) vi stod glatt och diskuterade Kultur och Fritidsfrågor, då jag hade varit iväg på ett lunchmöte tidigare på dagen. Glada och taggade skulle vi prata vidare efter sammanträdet.
Vi hade lite ont om ordinarie Ledamöter så jag hoppade in och tjänstgjorde i början. egemter mig hade jag Åke, han var också den som fick mig att våga trycka och ta en replik under min första gång i KF. Lite fånigt men det är sånt man tänker på nu. När det ärendet var behandlat så kom vår ordinarie Ledamot och jag hoppade bak till åhörar läktaren där jag satt mig och pratade med Anna som också är ersättare i KF. Debatten var i full gång och handlade om LDG eller Louis De Geer, att sälja eller inte sälja. Vissa inlägg var festliga och man var tvungen att le. Samtidigt passade vi på att ta en bild.
Denna bild betyder ganska mycket för mig och visar hur snabbt allt kan vändas upp och ner, hur skratt kan gå till allvar. För ganska snart efter att denna bild togs så hörde man ett riktigt djupt andetag ifrån en stol och man såg att Åke inte mådde bra. Anna och jag reagerade samtidigt vi kastade papper och telefoner och sprang ner till hans stol. Allt gick jättesnabbt och alla hade inte ens hunnit reagera. Jag tror att både anna och jag anade ett Epilepsi anfall först, men då man såg färgen i ansiktet och att Åke inte hade någon puls förstod vi direkt allvaret. Snabbt fick vi ner honom på golvet och inom ca 40 sekunder hade vi påbörjat hjärt och lungräddning. När vi tittade upp såg vi att flera stycken hade sina mobiler uppe och ringde 112.
Efter kanske en halvminut till kom Jörgen och hjälpte oss. Då började folk se hur allvarligt det var, även Eva kom springande för att hjälpa till. De tre gjorde ett fantastiskt jobb, själv försökte jag hela tiden att hitta pulsen och säga till då Personen i fråga själv tog andetag. Som tur var hade Rosen införskaffat en hjärtstartare som någon sprang och hämtade, medan vi försökte snabbt öppna upp för att kunna använda den.
Vi kämpade på ända tills ambulanspersonalen kom vilket enligt mig tog ca 10-12 min men har inte exakt koll. De tog över och vi hjälpte bara till då de bad om det. De var otroligt snabba och skickliga. Folket hade lämnat salen och jag backade bak några steg också så de kunde få arbeta fritt. Först då kom tårarna och chocken, vad var det som hände? Som tur var stod Viktor där och gav en tröstande axel.
efter ungefär 30 min lastade man in Åke i ambulansen och vi andra plockade upp alla saker som ambulanspersonalen lämnat efter sig.
Vi fick senare veta att han var vid medvetande vilket också stod både i NT och i Folkbladet.
Tror alla i Rosen fick sig en rejäl tankeställare hur snabbt livet kan rinna oss ur händerna men även hur viktigt det är med dessa hjärtstartare. Alla företag borde ha en sådan i personalrummet eller liknande. Eller varför inte ha en i sitt egna hem eller bil. De kostar en del men i ett sådant här läge då ett liv är räddat är det svårt att koncentrera sig på tusenlappar. Det går inte ens att ställa mot varandra.
Jag är stolt att vi lyckades få Åke på golvet inom ca 40 sek, att så många direkt ringde 112. Jag är oerhört stolt över att någon sprang och hämtade denna Hjärtstartare och att vi fick den på plats säkerligen inom två minuter. Det var första gången jag var med om detta och hur jag kunde bli lugn i situationen vet jag inte. Men jag tror man samarbetar bättre om man är lugn och systematisk. Varje sekund kan vara avgörande.
Jag vill ge en stor kram Speciellt till er tre andra som så snabbt fattade rätt beslut och kom fram. Utan detta snabba agerande både med hjärt och lungräddningen men även de som så fort ringde 112 tror jag tyvärr inte att Åke hade varit med oss idag, speciellt inte då han fick en dubbel hjärtinfarkt.
Först när man kom hem började känslorna komma över en, vad var det som skedde?, agerade man rätt?, gjorde vi tillräckligt?. Men framför allt hur mår Åke?. Man tänker på allt vi egentligen har gemensamt som KF, Kultur och Fritid, IFK, för att inte tala om allt kampanjande eller när man åker och bowlar.
Jag avslutar denna blogg med NT:s sista länk som visar på att ett snabbt och rätt agerande ihop med en hjärtstartare kan rädda livet på någon utan puls och andning. Jag hoppas att Åke Bjers min vän snabbt kryar på sig. Laget är inte helt utan dig.......
Ta till er detta och läs det om och om igen. Med många tårar och kramar gick självklart alla hem och vi upptar KF på torsdag igen.
http://www.nt.se/nyheter/?articleid=6739502
KLICKA PÅ ÅVANSTÅENDE LÄNK TILL NT
Med stor värme
Jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar